suck

Inget blir riktigt som man planerar längre har jag märkt, det mesta går åt hellvete undrar om de beror på mej själv eller andra i min närhet, kan de va så att jag bygger upp för stora förväntningar å sen om det inte blir av så blir jag bara så besviken å arg så jag inte orkar planera vidare på någe annat... eller kan de va så att jag planerar för stort? eller att jag tror att det är på ett vis men den jag planerar med menar någe annat?

jag har bestämt mej för att vissa saker ska ändras i mitt liv från och med så snart som möjligt...

och det kommer innebära att många av mina vänner eller ja en viss "genere" av vänner kommer succesivt ta avstånd, och umgås med mej väldigt sällan om överhuvetaget alls! den processen har tyvärr redan startat känns det som ibland, jag har nog medvetet tagit avstånd själv oxå för jag visste att den dagen kommer snart...

det kommer även innebära att det måste ske någe drastiskt, någe som gör det värt att fortsätta arbeta idiellt(tror det stavas så) innom nykterhetsrörelsen, det känn ssom att jag har gjort mitt där, har bidragit med det jag kunnat, jag kan inte ge mer åt någe som inte ger tillbaka, jag brinner inte för nykterhetsrörelsen längre... frågan är om jag någonsin gjort det? jag vet att jag har många vänner inom rörelsen, men om dom nu är riktiga vänner så är dom inte vänner med mej för att jag är nykterist utan för att jag är jag, så jag ska inte behöva vara rädd att förlora mina vänner för att jag går ur rörelsen(om jag gör det)...

jag vill göra någe nytt, jag vill... jag vet inte vad jag vill!